Less på situationen!
nu va de ett tag sen. har varken haft lust eller tid när de vart så bra väder ute..
men nu tänkte jag skriva lite.. fast jag vet inte om jag har nå mera tid nu.
Jag har märkt att man skriver bara när man e förbannad eller ledsen. aldrig något positivt :S
Skönt ibland att skriva av sig iallafall, vad det än gäller..
Min situation som jag har och lever nu e inte bra. jag trivs inte där jag bor. de är för stort.
jag trivs inte med mina känslor som jag känner och jag har inte energi att göra något åt de.
haft en dryg period med allt som har med familj att göra.
sen dök du upp. och du blev min trygghet, men som alltid så blir man sparkad på när man redan ligger.
jag vet att de är enkelt att sparka på en person som utåt verkar så jävla stark och inte har några problem.
ganska kall och hård. för den personen bryr sig ju iallafall inte eller hur?! men ibland så kanske man ska börja fundera.
denna starka människa kanske har en anledning till varför hon är stark? kanska har vart med om så mycket mera än man borde under 22 år.. Sånna saker som gör så ont att man vässar varje tagg man har och ser till att ingen kommer en nära... Men du fick komma mig nära, du fick komma mig väldigt nära. för nära för mitt eget bästa. men jag litade på dig, jag tyckte verkligen att du va de bästa jag hade :S absolut de bästa som hänt på mycket länge.
Men att vi är så otroligt lika hade ingen kunnat ens drömma om, och allt som du gör kan jag känna igen mig själv i. fast du är så mycket äldre, du borde kanske växt upp och kunna ta detta på ett lite annorlunda sätt men istället blev det jag som fick vara vuxen. tala om att du inte ska göra si och så. då blir man en jävla kärring istället.
men sen när du väl är full då duger jag superbra, och då får man meddelanden på telefonsvaran att jag kan dra åt helvete om jag inte kommer hem på en gång till dig!?
Hur ska en liten jag orka med sån krävande du när jag bär på en otrolig last själv just nu?
"Jag vet vad som måste göras, ändå sitter jag kvar här. och det skrämmer mig att jag kan nå dig vart du än är.
om jag behöver förklara, den skuggan som vilar i tiden. Förstör inga minnen, du vill inte se mig så här. men jag vet att jag döljer en sanning, att vänta inte leder någonstans. Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans
- älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dans"
men nu tänkte jag skriva lite.. fast jag vet inte om jag har nå mera tid nu.
Jag har märkt att man skriver bara när man e förbannad eller ledsen. aldrig något positivt :S
Skönt ibland att skriva av sig iallafall, vad det än gäller..
Min situation som jag har och lever nu e inte bra. jag trivs inte där jag bor. de är för stort.
jag trivs inte med mina känslor som jag känner och jag har inte energi att göra något åt de.
haft en dryg period med allt som har med familj att göra.
sen dök du upp. och du blev min trygghet, men som alltid så blir man sparkad på när man redan ligger.
jag vet att de är enkelt att sparka på en person som utåt verkar så jävla stark och inte har några problem.
ganska kall och hård. för den personen bryr sig ju iallafall inte eller hur?! men ibland så kanske man ska börja fundera.
denna starka människa kanske har en anledning till varför hon är stark? kanska har vart med om så mycket mera än man borde under 22 år.. Sånna saker som gör så ont att man vässar varje tagg man har och ser till att ingen kommer en nära... Men du fick komma mig nära, du fick komma mig väldigt nära. för nära för mitt eget bästa. men jag litade på dig, jag tyckte verkligen att du va de bästa jag hade :S absolut de bästa som hänt på mycket länge.
Men att vi är så otroligt lika hade ingen kunnat ens drömma om, och allt som du gör kan jag känna igen mig själv i. fast du är så mycket äldre, du borde kanske växt upp och kunna ta detta på ett lite annorlunda sätt men istället blev det jag som fick vara vuxen. tala om att du inte ska göra si och så. då blir man en jävla kärring istället.
men sen när du väl är full då duger jag superbra, och då får man meddelanden på telefonsvaran att jag kan dra åt helvete om jag inte kommer hem på en gång till dig!?
Hur ska en liten jag orka med sån krävande du när jag bär på en otrolig last själv just nu?
"Jag vet vad som måste göras, ändå sitter jag kvar här. och det skrämmer mig att jag kan nå dig vart du än är.
om jag behöver förklara, den skuggan som vilar i tiden. Förstör inga minnen, du vill inte se mig så här. men jag vet att jag döljer en sanning, att vänta inte leder någonstans. Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans
- älskling hör på, jag tar steget ur vår sista dans"
Kommentarer
Trackback
